Är jag helt pucko eller blir allas bilder i Photobooth spegelvända?Jomenvisst schörru, jämmer och ve hur gammelmanskroppen klagar. Sitter på Café Besalu på 24:e gatan i Ballard och äter frukost. Kom hem från hiken i förrgår och är rätt mör. Fyra och en halv dag, ca nio mil och över stiglösa pass med tre meter snö, tog musten ur mig. Men det var en minnesvärd tur. Otroliga landskap och möte med björn.
Kan också för de som fortfarande tvivlar, tala om att björnen skiter i skogen, jättemycket, överallt utan att skämmas. Såg lämningar och björnspår hela tiden och precis när jag slagit i varmvatten i den delikata frystorkade mexigrytan och lagt ifrån mig kameran (den andra och sista gången under den turen) så snubblar jag nästan över en skiiiiiiitstor svartbjörn. Jävlar så okaxig jag var. Men på ett manligt och faktiskt rätt lugnt sätt så knäppte jag upp jackan, (så jag kunde flaxa med den om han bestämde sig för att jag var hans lunch) lossade på kniven, tog fram visselpipan och backade försiktig från honom. Han var kanske 15 meter bort och hade inte sätt mig då jag på mohikanens vis smugit fram längs strandbanken. Med darrande händer bytte jag till teleobjektiv och smög återigen på indianvis ut på stranden, då sticker han upp sina ludna små öron och i ett slag så är han försvunnen, uppslukad av urskogen. Jag hann inte få någon bild så klart men det var fantastiskt att se en björn på så nära håll. Och de är betydligt större än schäferhundar som jag trodde!
I alla fall så kom jag på att jag hade ju den delikata grytan på G och våren här har varit kall och lång och björnarna är mycket hungriga som rangern vid informationsstationen glatt upplyste mig om innan jag drog. Så jag fick lite bråttom slängde ner allt i ryggan och en REI-påse och skyndade mot vadstället med långa kliv och stor motivation. Men det var ju inte så jävla grunt och rätt strömt, samtidigt så hade jag pulsat fram i snö hela dagen och var dyngsur om fötterna så jag drog rätt ner i plurret, men var livrädd för att gå omkull med kamera och all packning. Men jag kom lyckligt över och satt dyngsur och mumsade mexgryta på en stock på andra sidan med kameran i högsta hugg. Men ingen björn dök upp. Däremot så dök mobiltelefonen upp flytandes i benfickan – klassiker.
För er med extremt hikingintresse blandat med ett lagom ljummet intresse för min person så kan jag ge detaljerna. Olympic Peninsula i staten Washington. Gick från Hurricane Ridge ner i Elwha-dalen över passet Low Divide vid Mount Seattle, och vidare ner på andra sidan i dalen där älven North Fork of Quinault river rinner och till slut efter mycket stånk och stön tog in på Lake Quinault Lodge.
Och för Ingos info så slängde jag inte mina kängor ner för ett vattenfall den här gången och använde bara sandalerna på kvällarna.
Bilder kommer snart förmodligen på Flicker, postas här.
J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar